Bakom författarnamnet Oddis S. Andersson återfinns Stefan Andersson, född 1955 och boende i Norrköping. 2018 debuterade han med spänningsromanen Hild och 2019 pensionerade han sig som kriminalkommissarie efter 42 års tjänst som polis i skiftande befattningar.

​

Varför börja skriva böcker på ålderns höst?

​

– Jag har alltid tyckt om att både läsa och skriva. Var det kommer från vet jag inte, jag är verkligen inte uppvuxen i en kulturell eller litterär familj. När jag gick i skolan på 60-talet var det vanligt att skriva uppsats vilket väl inte var så populärt men mitt problem var att hinna få allt som jag hade i huvudet på pränt innan tiden var slut.

​

Du har själv en karriär som polis men du skriver spänningsromaner, inte deckare.

​

– Det är så många som skriver deckare så det har aldrig varit aktuellt. Dessutom bestämde jag när jag började skriva den här trilogin att försöka skriva med ett eget språk, ofta i narrativ form med utgångspunkt från en bestämd dag, använda mig av rätt mycket dialoger samt att berätta historier från olika perspektiv som till slut smälter samman.

​

Och då är spänningsromaner ett bättre format än deckare?

​

– Jag tycker det. Dessutom kommer varje bok ha ett underliggande verklighetsbaserat tema som kanske inte gör sig så bra i en traditionell deckare. Min första bok Hild berör egentligen vad som kan hända i ett samhälle när människor tappar tilltron till rättssamhället och rättsstaten.

​

Är det här en utveckling du själv upplevt som polis?

​

– Till viss del. Under senare delen av min tjänstgöring jobbade jag en hel del internationellt och det var när jag tjänstgjorde ett år i en liten stad på den ukrainska landsbygden som idén till böckerna föddes. Förtroende för de rättsvårdande myndigheterna i Ukraina var då minst sagt lågt och det med rätta.

 

- Många löste sina problem på eget sätt utan inblandning av myndigheter. Sen, under mina sex sista år inom polisen tjänstgjorde jag på en avdelning i Östergötland som bara hanterar grova brott och utvecklingen av grov brottslighet har även här eskalerat på ett otäckt sätt och vad händer när människor börjar tappa tilltron till rättssamhällets förmåga att skydda dem?

​

Det låter som kritik mot dina gamla kollegor inom polisen?

​

– Inte alls. Både polis och andra rättsvårdande myndigheter gör vad de kan med de förutsättningar och resurser som ges. Problemet är kanske att vi har politiker med en något begränsad omvärldsinsikt.

 

Annars är väl debatten rätt intensiv just nu gällande grov brottslighet. Jag tänker bland annat på gängkriminaliteten och mäns våld mot kvinnor.

​

– Jo men det är riktigt, problemet är bara att våra politiker har en tendens att vakna när allt gått för långt och problemen eskalerat på ett sätt så det blir svårt att komma till rätta med dem.

​

Vad är det underliggande temat i den andra boken Operation Valkyria?

​

– Fanatism. Begreppet kopplas oftast samman med politik, religioner, våldsamma djurrättsaktivister och andra autonoma grupper men fanatism kan också vara personlig. Fanatism handlar egentligen om anspråket. Om hen tycker något är fel vidtar hen de åtgärder som behövs för att rätta till felet oavsett följder. Drivkraften är enkelt uttrycket att tvinga andra att förändras och att stämpla den som inte rättar in sig i ledet som förrädare.

​

Gällande böckerna, får vi följa samma personer genom hela trilogin?

​

– Till viss del. Några kommer, några går men huvudkaraktären är en kvinna som heter Lorne Lycke. I första boken Hild träffar vi henne för första gången när hon är 6 år, hon heter då Sigun Lycke, först i vuxen ålder tar hon sitt mellannamn Lorne som tilltalsnamn. Hon är ett maskrosbarn som lever tillsammans med sin alkoholiserade mor och storasyster. Hennes far våldför sig regelbundet på hennes syster vilket till slut får till följd att hon tar sitt liv. Den händelsen är början till Lornes kamp för utsatta barn och kvinnor. Trilogin handlar om Lorne Lycke och hennes livsverk Hild, en organisation som vuxit från en tafflig enmansföreställning till en internationell organisation med medlemmar över hela världen. Deras kamp för barn och kvinnor som lever under hot, våld och förtryck hyllas världen över. Men är denna välgörenhet till viss del enbart en fasad för en annan mer ljusskygg verksamhet?

​

Och berättelsen fortsätter i Operation Valkyria?

​

– Ja. När Operation Valkyria slutar är vi framme i januari 2019 och Lorne Lycke är nu 44 år. Hon driver Hild målmedvetet och med järnhand och accepterar inget som kan hindra henne att fullborda sitt livsverk.

​

Då börjar jag förstå bokens tema, fanatism. Man hör ofta att författare drar sig tillbaka till sin skrivarlyor när de skriver. Är det så för dig med?

​

– Vi har ett sommarnöje i Sanden på Norra Finnö i Sankt Anna skärgård. Där sitter jag i min ensamhet när jag skriver.

​

Har du några förebilder för ditt skrivande?

​

– Oj vad svårt att komma på. Jag är väldigt förtjust i Hans Falladas böcker om Berlin, Amor Towles bok en gentleman i Moskva är fantastisk och Michail Bulgakov mästaren och Margarita är ett mästerverk även om den kan te sig märklig när man läser den första gången. Sen ska jag inte sticka under stol med att en filmregissör gett mig mycket inspiration.

​

En filmregissör?

​

– Quentin Tarantino. Visst kan hans filmer vara överdrivet våldsamma men den speciella berättartonen som genomsyrar filmerna är underbar. Action som bryts av långa dialoger, överraskande vändningar och tidshopp i handlingen.

​

Du sa att du inspireras av honom, kan man se det på ditt sätt att skriva?

​

– Nja. Tarantino använder sig ofta av udda karaktärer och historier som sen integreras med handlingen. På Operation Valkyrias baksidestext skriver jag så här i ett stycke. ”Många år senare blir Maria Benkert bryskt utkastad från sitt hem och familj i Stockholm. Hon återvänder till sin barndoms stad Norrköping där hon inleder en märklig och stormig relation med sin granne.”

​

En historia i Tarantino-anda?

​

– Historien bryter mönstret i både ton och handling från den övriga boken och jag är själv förtjust i böcker och filmer som tar såna vändningar. Sen ska jag inte stick under stol med att jag ville ha kvar viss del av handlingen i Norrköping. Boken rör sig runt om i världen och mycket av handlingen utspelar sig i Tyskland men Maria Benkert-historien rör sig innanför tullarna i Norrköping.

​